Svea hovrätt
Avdelning 13
Miljööverdomstolen
Box 2290
103 17 Stockholm
Yttrande i Mål nr M 350 09 Rotel 1305, ansökan av Nordkalk AB ang tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotland
Undertecknad vill som ombud för fastighetsägaren Håkan Linder och på föreningen Bevara Ojnareskogens vägnar lämna följande synpunkter med anledning av Nordkalks senast inkomna inlaga (aktbil 75). Beträffande Nordkalks överklagande av den ersättning som Miljödomstolen tilldömt Håkan Linder lämnas separat yttrande.
Nordkalk och samhällsintresset
I Nordkalks inlaga ställs återigen behovet att bevara områdets unika natur och miljö mot det samhälleliga behovet av kalk, Nordkalks uteblivna intäkter vid ett avslag på tillståndsansökan samt de arbetstillfällen som en fortsatt verksamhet för Nordkalk skulle ge. Nordkalk menar visserligen att kalkindustrin och naturvårdens intressen kan samverka på norra Gotland, vilket låter bestickande. Men om det betyder att alla de tre stora kalkstensföretagen Nordkalk, Svenska Mineral och Cementa samtidigt ska expandera i den takt som skulle bli fallet om deras nu aktuella tillståndsansökningar skulle beviljas ter det sig snarast som en rovdrift på både kalkstenstillgången och naturen på norra Gotlands relativt begränsade yta.
En samexistens på rimliga villkor förutsätter att de mest omistliga naturområdena sparas och att inte kalkindustrins intressen utan vidare får gå före natur- och miljöhänsyn, vilket enligt Nordkalk är den tolkning som skall tillämpas när två riksintressen kommer i konflikt på det sätt som nu är fallet. Det förtjänar att upprepas att det självklart inte förhåller sig så som Nordkalk framställer saken, nämligen att ett avslag på Nordkalks ansökan är liktydigt med att kalkindustrin på norra Gotland upphör. Nordkalk är det företag av de tre som vill öppna ett helt nytt kalkstensbrott mitt i ett unikt och känsligt naturområde, vilket gör att deras ansökan är särskilt kontroversiell. De försöker felaktigt utmåla dem som är kritiska till detta projekt som motståndare till all kalkindustri när det i själva verket handlar om den sällsynt olämpliga lokaliseringen av just detta projekt.
För regionen Gotland utgör arbetstillfällena en viktig faktor. Dessvärre finns betydande osäkerhet om hur många arbetstillfällen det faktiskt handlar om. Såväl av marknadsskäl som genom rationaliseringar har Nordkalk redan minskat arbetsstyrkan i Storugns med 19 respektive 11 personer under de senaste två åren, motsvarande hälften av det antal arbetstillfällen som angivits på längre sikt för Bungetäkten. Nordkalk undviker att beröra denna fråga. Bland annat i kommunens beräkningar av effekterna av bortfallet av arbetstillfällen användes därför Nordkalks flera år gamla uppgifter om antalet anställda, vilket gjorde att de samhälleliga effekterna av ett eventuellt avslag på Nordkalks täktansökan kraftigt uppförstorades
Nordkalks argumentationNordkalks argumentation om särskilt Naturvårdsverket men även Länsstyrelsen har utvecklat sig till en uppseendeväckande konspirationsteori och bemöts bäst av myndigheterna själva. Det är dock att notera att Nordkalk börjar sätta i system att försöka misstänkliggöra och undergräva en motparts trovärdighet, vilket snarast tyder på att man inte litar på att man kan övertyga med hjälp av sakargument.
I samma anda undviker Nordkalk återigen att sakligt bemöta utlåtandena av de båda oberoende hydrologiska experter som inte varit överens med Nordkalks bedömningar om att det inte skulle föreligga några risker för hydrologin i området om Nordkalks ansökan beviljas. I stället avfärdar Nordkalk professor Bo Olofsson med några svepande formuleringar utan tillstymmelse till argumentation i sakfrågan.
När det gäller riksintresset för naturvård kritiserar Nordkalk Naturvårdsverket: ”Naturvårdsverket har således pekat ut ca en tredjedel av landet som riksintresse för naturvården och agerar vid behov som part i enskilda tillståndsärenden som berör verkets eget riksintresse.” Men det är ju i så fall kritik som i lika hög grad kan riktas mot SGU, som pekat ut precis de områden på norra Gotland som ägs av kalkindustrin som riksintresse för mineralutvinning och sedan agerar till förmån för kalkindustrin i det nu aktuella ärendet. Till yttermera visso agerar SGU både som konsultföretag på uppdrag av Nordkalk och som myndighet. Anders Carlstedt medverkade t ex redan i samband med Nordkalks ansökan om tillstånd för provbrytning på uppdrag av Nordkalk (2005-05-27 Planerad brytning av kalksten. Hydrogeologisk konsekvensbedömning) och har nu medverkat i handläggningen av SGU:s officiella remissvar.
SGU
SGU har i målet inlämnat ett yttrande i vilket i princip samtliga bedömningar som sökanden Nordkalk gjort tillstyrks utan reservationer för sådana osäkerheter som framkommit i tidigare rapporter. Detta faktum gör i sig att tveksamhet kan uppkomma om kvaliteten i myndighetens bedömningar i detta väldokumenterat svårbedömda ärende.
Nu gör SGU bland annat bedömningen att ”det inte föreligger någon risk för påverkan på i omgivningen förekommande brunnar i kalkstenen, på grund av länshållningen”.Bedömningen grundar sig på erfarenheter från mätningar vid Klinthagenbrottet, där kontrollpunkter nära Hoburgs myr inte påverkats. Men området vid Klinthagenbrottet är betydligt torrare än Bunge Ducker, som är genomsprängt av våtmarker och yt- och grundvattenflöden. Med kännedom om hur förhållandena visat sig variera där även på korta avstånd, exemplifierat av de sinsemellan mycket olika effekterna i provbrotten, är det osäkert att dra slutsatser från Klinthagen till Bunge Ducker.
Risk för påverkan kan ju dels föreligga i form av minskad tillgång till vatten i brunnar på grund av sänkt grundvatten, dels i form av inflöde av förorenat eller salt grundvatten. Det förefaller vara en alltför vansklig slutsats att generellt uttala sig om att det inte finns risk för påverkan på näraliggande brunnar. I tidigare inlagor har SGU för övrigt faktiskt medgivit att det inte är uteslutet att både vattentillgången i den mest närbelägna brunnen vid Kally Mårtenssons fastighet och brunnarna vid fastigheter på andra sidan av väg 148 skulle kunna påverkas negativt. SGU felbedömde för övrigt kraftigt riskerna för påverkan på omgivande brunnar inför kommunens provpumpning 2004.
Enligt SGU finns det ingen generell brist på vatten på Gotland. Man hänvisar till ”goda, outnyttjade reservtillgångar för grundvattenuttag i Visbyområdets relativa närhet”. Skälet till att dessa tillgångar inte utnyttjats är dock enligt kommunen av ekonomisk art, nämligen avståndet till befintligt vattennät och de kostnader som en anslutning därmed skulle medföra .
SGU:s påstående är till ringa tröst för de kommunala abonnenter som nu regelmässigt får långvariga bevattningsförbud, inte heller för fastighetsägare med privata brunnar som får ont om vatten under sommarhalvårets torrperioder. För övrigt är antalet brunnar med enskilt vatten på Gotland proportionellt ovanligt stort på grund av den höga andelen landsbygdshushåll. Den upplevda vattenbristen för dessa hushåll minskar inte av att det finns teoretiska möjligheter att öka kommunens uttag av grundvatten.
Det planerade uttaget av vatten från Bäste träsk för Fårösunds och Fårös räkning skulle inte heller ha aktualiserats om inte vattentillgången faktiskt är ett problem. SGU menar nu att kommunens vattenuttag inte skulle äventyras av en eventuell brytning på Bunge Ducker. Den uppfattningen delas som bekant inte av de båda andra fristående hydrogeologer, Bo Olofsson och Håkan Djurberg, som uttalat sig i ärendet.
Till detta kommer slutligen även SMA Svenska Minerals tidigare nämnda ansökan om utvidgning av det pågående kalkstensbrottet på Bunge Stucks. SGU påpekar också att en sådan utökad verksamhet skulle påverka Bäste träsks tillrinningsområde.
Nordkalks långsiktiga trovärdighet
Av avgörande betydelse för att verksamheten skulle kunna godkännas är bland annat att de omfattande skyddsåtgärder som Nordkalk utfäst sig att verkställa skulle fungera, liksom de kontrollprogram och efterbehandlingsåtgärder som Nordkalk är skyldig att genomföra. Det är då inte till fördel för en bedömning av Nordkalks tillförlitlighet att företaget är föremål för en polisutredning efter anmälan om miljöbrott i samband med provbrotten. Tveksamheterna när det gäller Nordkalks möjligheter att klara av alla sina utfästelser när det gäller att bibehålla vattenföringen i området och garantera vattentillförseln till Bäste träsk kvarstår oförändrade.
Med hänvisning till ovanstående vidhåller jag mina tidigare yrkanden.
2009-05-23
Olov Söderdahl
