Miljööverdomstolens förhandlingar

Miljööverdomstolen avslutade sina förhandlingar i Visby den 28 augusti.

Föreningens slutplädering - som framfördes av Kristina Bohman-Söderdahl- finns här nedan.

Dom meddelas den 9 oktober kl 11.

Miljööverdomstolen 2009-08-29
Slutplädering Föreningen Bevara Ojnareskogen

När presidenten Eisenhower i slutet av 1940-talet myntade begreppet det militärindustriella komplexet kom det från en man som verkligen var initierad – ÖB för de allierade styrkorna under 2a världskriget. Ändå fann han det närmast omöjligt att komma till rätta med och hantera den ogenomträngliga mur som bestod av heliga och oheliga allianser mellan företag, myndigheter och andra maktstrukturer som hindrade insyn och som var mästare på selektiv informationsspridning.

Vi har att hantera – i mindre skala, men ändå ngt liknande - det kalkindustriella komplexet, som på samma sätt , bl a genom kraftig selektion av fakta, driver sin sak. Men det duger inte - trovärdighet är central när vi har ett system som styrs av vår svenska miljölagstiftning som i så hög grad bygger på bolagens egenkontroll och uppföljning, med sannolikt vittgående åtaganden i form av kontrollprogram och tillståndsvillkor att uppfylla. Då är det inte så bra när man är slarvig med fakta och kommer med osakliga påståenden och till och med lögnaktiga angrepp på meningsmotståndare. Några exempel:

- I sitt överklagande i januari skriver Nordkalk att kommunens hydrologiska expert instämt i Nordkalks bedömning att verksamheten är tillåtlig med avseende på täktens påverkan på omkringliggande våtmarker och på sjön Bästeträsk. Det stämmer inte med fakta, Håkan Djurberg, som avses, tar helt avstånd från detta. Här i rätten har man med avancerad citatteknik försökt ge intryck av att det råder samsyn om bedömningen, men det gör det inte.

- Nordkalk påstår i sin inlaga 2009-05-25 att ”en person som är öppet motståndare till täkten upprepade gånger har polisanmält bolaget för påstådda miljöbrott i tydligt syfte att misskreditera Nordkalk”. Sanningen är att det har varit två polisanmälningar, den ena av tillsynsmyndigheten, länsstyrelsen, och den andra av den privatperson som avses. I brist på bevis lades ärendena ned, men miljöåklagaren, Mats Wilborg, fann ”omständigheter som är besvärande mot den eller dem som kan misstänkas för att ha begått något brott och invändningar och förklaringar (som) i vissa avseenden kan ifrågasättas”. Det var alltså inga okynnesanmälningar.

- Och också när det gäller att bedöma andra aktörer måste vi uppenbarligen räkna med halvsanningar och vinklingar. SGU har redan i flera fall misslyckats med prognoser inom området. Ett ytterligare exempel fick vi igår. SGU har tidigare påstått att SMA:s nu pågående kalkbrott inte ligger inom Bästeträsks tillrinningsområde. Igår fick vi veta att halva brottet faktiskt gör det. Och när SGU på direkt fråga av advokat Michelson säger att man bara har haft några mindre uppdrag för Nordkalk under senare år så undrar vi: Mindre? Nordkalk har under de tre senaste åren betalat in 1,4 miljoner kronor till SGU. I andra sammanhang skulle det nog betraktas som en olämplig bindning när man ska uttala sig som officiell myndighet, men här går det tydligen för sig.

Men vi hoppas och tror att rätten är fullt kapabel att se igenom ridåerna och ser fakta sådana de är och då drar den enda rimliga slutsatsen, att inte godkänna Nordkalks överklagande.