Föreningens yttrande till miljödomstolen augusti 2008

2008-08-18
Nacka tingsrätt
Miljödomstolen
Box 1104
131 26 Nacka Strand

Yttrande i mål nr M 1826-07, Enhet 4, Nordkalk AB:s ansökan om tillstånd till bergtäkt och vattenverksamhet på fastigheten Bunge Ducker 1:64, Gotland

På föreningen Bevara Ojnareskogens och de tre fastighetsägares vägnar som jag företräder vill jag lämna yttrande över den inlaga med kompletterande utredningar, aktbilaga 223, som Nordkalk lämnat in till Miljödomstolen.

En nytillkommande faktor i sammanhanget är den ansökan om utökad brytning som Svenska Mineral har lämnat in till Miljödomstolen (kungörelse 2008-05-15) och som berör samma område. SGU har i sitt yttrande av 2007-09-14 avseende denna ansökan påtalat att "det är av vikt att de hydrogeologiska frågeställningarna i de båda ärendena ses i ett sammanhang, eftersom båda aktörerna är eller avser att bli verksamma inom tillrinningsområdet för Bästeträsk. Från hydrogeologisk synpunkt kan således verksamheterna komma att samverka och SMA Minerals aktiviteter kan påverka Nordkalks verksamhet och vice versa."
Enligt Miljöbalkens 7 kap 28b § skall vid bedömningen av en tillståndsansökan för verksamhet som kan påverka särskilt skydds- eller bevarandeområde (Natura 2000 område) prövningsmyndigheten beakta inte bara skaderiskerna av det projekt som omfattas av ansökan utan lägga samman dessa effekter med befarade skador från eventuella andra pågående och planerade verksamheter och åtgärder.

Vi yrkar därför att vid bedömningen av Nordkalks ansökan om brytning på Bunge Ducker 1:64 hänsyn tas till den sammanlagda påverkan på hydrologi och natur i området som denna täkt skulle medföra tillsammans med den utökade och fördjupade brytning som Svenska Mineral ansöker om att få tillstånd till i sin redan pågående täkt. En samlad prövning skulle bäst tillgodose behovet av att göra en sådan helhetsbedömning. Om Miljödomstolen inte anser att prövningen av Nordkalks tillståndsansökan kan vänta tills hanteringen av Svenska Minerals ansökan med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning är tillräckligt långt gången för att möjliggöra en samlad prövning yrkar vi dock att den sammantagna påverkan beaktas, så långt den nu kan bedömas, såväl i hydrologiskt avseende som på flora och fauna i omgivande Natura 2000 områden.

Vad tillför Nordkalks nya inlaga?
I varje inlaga som Nordkalk inkommit med, alltifrån den första ansökan i maj 2006, har man hävdat att det ingivna underlaget varit tillräckligt för att visa att det planerade brottet inte skulle komma att påtagligt skada omgivande Natura 2000 områden eller negativt påverka tillrinningen till eller vattenkvaliteten i Bästeträsk. Efter kritiska påpekanden om att detta påstående inte varit tillräckligt underbyggt och att miljökonsekvensbeskrivningen varit ofullständig har man återkommit med fler undersökningar och nya försäkringar om att alla invändningar nu var bemötta och eventuella risker eliminerade. Denna gång har man genomfört omfattande undersökningar om risken för saltvatteninträngning från relikta saltvattenfickor och saltvattenuppträngning från underliggande salt grundvatten. Risker som man i föregående inlaga om hydrologin i oktober -07 påstod överhuvudtaget inte existerade. Nu har man visserligen erkänt att sådana risker faktiskt föreligger men hävdar att de trots allt inte är av den arten att de skulle kunna ta bort möjligheten att använda Bästeträsks vatten för dricksvattenförsörjning, som kommunen planerar. Vidare har man nu sett sig tvingad att backa genom att minska brytningsdjupet i den planerade täkten, enligt uppgift för att minska risken för saltvattenuppträngning. Men vad detta innebär i praktiken när det gäller risker för grund- och ytvattenförsörjningen i området och åtföljande konsekvenser för omgivande Natura 2000 områden får man ingen konkret information om, bara att det blir minskade risker och mindre negativ påverkan än förut, fast det enligt Nordkalk.egentligen inte heller då förelåg någon risk för påtaglig skada eller negativ påverkan. Det framgår dessutom av ansökan att företaget, om det nu får brytningstillstånd, avser att återkomma senare med ett förslag till full exploatering ner till ursprungligt brytningsdjup. Vi menar att sådan trial-and- error-metodik är oacceptabel.
Nordkalks nya ansökan är alltså i stora delar uppbyggd som en jämförelse med den tidigare ansökan. I princip är en sådan beskrivning irrelevant för bedömningen av ansökan. Någon ny sammanhängande MKB finns inte som kan ge underlag för en kvantitativ och kvalitativ bedömning av vad den förändrade ansökan egentligen innebär. Man kan dock konstatera att den direkta påverkan på naturmiljön primärt är beroende av den area som förstörs. Denna är oförändrad. Vi hänvisar i denna aspekt till våra tidigare yttranden.

Den indirekta påverkan via sänkt grundvattennivå hävdar nu Nordkalk skulle stanna vid 185 m från täktkant på grund av det minskade brytningsdjupet, men tillförlitligheten i den beräkningen är lika tveksam som den förra beräknade påverkan på 300 m. Annan hydrologisk expertis än Nordkalks som yttrat sig i ärendet har bedömt att den påverkan skulle kunna sträcka sig ända upp till 1000 eller 1500 m.

Ansökan innebär att täkten trots minskad volym men med långsammare brytningstakt beräknas räcka i 25 år. Nordkalk menar att detta innebär en mera långsiktigt god hushållning med resurser. I själva verket är det alldeles uppenbart att kalkbrytning i enlighet med Nordkalks ansökan innebär det mest kortsiktiga sättet att använda ifrågavarande resurs på.

Antalet arbetstillfällen
En fråga av vikt i den regionalpolitiska bedömningen av projektet är de arbetstillfällen som verksamheten genererar. I ett kort tidsperspektiv är detta naturligtvis intressant. Företagets bedömningar och angivande av antal arbetstillfällen har varit missvisande, och uppgifter i intervallet upp till 2 500 arbetstillfällen som skulle försvinna om kalkindustrin på norra Gotland inte får tillstånd till fortsatt verksamhet har använts i debatten. I själva verket handlar det aktuella ärendet - enligt Nordkalk och berörda fackförbund - om 60 direkta arbetstillfällen med nuvarande teknik och effektivitetskrav. Fortsatt teknisk utveckling och rationaliseringar kan för övrigt innebära att antalet arbetstillfällen minskar ytterligare. Det är angeläget att den samlade bedömningen grundar sig på denna uppgift och inte på andra mått inklusive s k indirekta effekter.

I ett längre tidsperspektiv måste också – utöver bedömningar av projektets miljöpåverkan i vid mening – tas i beaktande den situation på arbetsmarknaden som alla seriösa långtidsbedömningar beskriver, nämligen en brist på arbetskraft. Det handlar då om att använda tillgängliga resurser i form av människors kompetens till sådana verksamheter som gagnar en långsiktigt hållbar utveckling, som t.ex. bildandet av en nationalpark och utveckling av ekoturism.. Den föreslagna verksamheten ligger långt ner på en sådan prioriteringslista.

Utredning av risk för saltvatteninträngning eller –uppträngning
Den utredning som presenteras av SFGeologics hydrogeolog Sven Follin är av avancerad teknisk natur. Follin har undersökt förekomsten av salt grundvatten inom och i närheten av täkten och jämfört med andra kända hydrogeologiska fakta. Sedan tolkas dessa fakta i form av ett basfall och risken för saltvattenuppträngning av salt grundvatten bedöms. Slutligen använder Follin en numerisk modell för att "undersöka och visualisera den integrerade tolkningens (basfallets) hållbarhet när grundvattennivån inom täktområdet ändras i samband med brytning av kalksten inom föreslaget täktområde". Redan konstruktionen av det s k basfallet är mycket teoretisk och förutsätter ett antal antaganden, och när man så kommer till den modell som används för att simulera vad som kan hända med hydrologin under en eventuell brytning blir framställningen än mer tekniskt avancerad och svårgenomtränglig för andra än specialister på området.
Follins slutsats blir att det inte finns någon risk för ett ev inflöde av salt grundvatten som skulle kunna påverka Bästeträsk på ett sätt som omöjliggör att man använder vattnet som dricksvatten. Men efter att så många tidigare försäkringar har visat sig ohållbara i frågan om hur riskfri en brytning skulle vara i olika avseenden råder tyvärr stor osäkerhet om hur invändningsfri denna slutsats faktiskt är.

IVL inleder sammanfattningen av sin rapport om förekomst av grundvatten med förhöjd kloridhalt på Bunge Ducker med konstaterandet att "beräkningen av den totala mängden klorid i Bungetäktens grundvatten är central för effekt- och konsekvensbedömningarna av täktverksamheten".En något senkommen insikt kan man tycka, sedan IVL i sin föregående rapport 2007 10 09 tagit mycket lätt på de förhöjda salthalter man funnit. Även i andra sammanhang tar man obesvärat och utan kommentarer fakta för givna som man tidigare avvisat. T ex att salthalten i det östra provbrottet, SOA, (IVL skriver i texten s 12 felaktigt "det västra"), sannolikt beror på att en ytligt liggande ficka av relikt saltvatten utlösts vid brytningen, fast man i förra rapporten ansåg att den förhöjda salthalten sannolikt hade "antropogena orsaker". Nu avfärdas detta som "naturliga variationer i grundvattenkvaliteten".
IVL redovisar också tre alternativa metoder att ta hand om ett eventuellt plötsligt utbrott av frigjort relikt saltvatten. Ingen av dem är invändningsfri. IVL formulerar ett värsta tänkbara scenario, nämligen "om stora volymer av grundvatten med mycket höga kloridhalter i täktvattnet sammanfaller med mycket låg vattenföring i recipienten i ett så långt framskridet skede av brytningen att recipientens vattenbalans är beroende av återledning av täktvattnet". Då skulle man enligt IVL kunna stödinfiltrera med färskvatten från Klinthagentäkten eller Storugnstäkten. Men vad vet man om det finns färskvatten där med lämplig vattenkvalitet,
t ex utan sprängämnesrester, om låt oss säga 10 år?

I IVL:s rapport om hydrologin redogörs bland annat för kvarvarande sprängämnesrester i form av totalkväve i de båda provbrotten. Frågan som naturligen inställer sig är hur mycket sprängämnesrester man räknar med till följd av den långvariga och omfattande sprängningen i det planerade stora brottet. I detta sammanhang bör observeras 1973 års regeringsbeslut om miljöskydd för Bästeträsksområdet. Det kan t ex ifrågasättas om den hantering av länshållningsvattnet som Nordkalk planerar i form av reningsdammar och infiltration i Ojnaremyr verkligen är förenlig med detta regeringsbeslut. Där utfärdades ett förbud mot att släppa ut avloppsvatten i vattendrag eller mark i området, ett förbud som fortfarande gäller.
Eftersom vattenfrågan är av så central betydelse i ärendet är det givetvis viktigt att frågan blir allsidigt belyst vid den kommande förhandlingen. Då kommer bland annat risken för saltvatteninträngning och föreliggande expertutlåtanden att komma i fokus. Även om Miljödomstolen har egen kompetens på området ser vi det som önskvärt att även annan hydrogeologisk expertis finns närvarande för att tillföra ytterligare perspektiv och diskutera relevansen i de gjorda beräkningarna och de konklusioner som dras.

Förändringar beträffande transportbandet
Nordkalk har såtillvida tagit intryck av den kritik som framförts mot det planerade transportbandet med tillhörande serviceväg att man nu föreslår en smalare serviceväg och en eventuell annan teknisk konstruktion av transportbandet, nu omväxlande kallat transportörlinje och rulltransportör. Med undantag för att det blir en mindre yta som skalas av för att konstruera servicevägen är effekten av förändringarna inte särskilt stora jämfört med tidigare förslag. Det framstår som ytterst osäkert om den föreslagna nya tekniska utformningen av transportbandet över huvud taget är möjlig att använda, och det går därför inte i nuläget att ta ställning till den som ett seriöst förslag.

Nordkalk erkänner att effekten av transportbandet utgör ett intrång på riksintressena för naturvård resp turism och friluftsliv men menar att störningen blir mycket begränsad i och med att en så liten del av området tas i anspråk. Men störningen när det gäller friluftslivet påverkas inte alls av att servicevägens yta minskas, utan beror på att, med IVL:s egen formulering, "rulltransportören kommer att utgöra en effektiv barriär för människor och större (fyrfota) djur". Den två meter breda och två meter höga barriären skulle alltså klyva det nuvarande sammanhängande naturområdet mitt itu. Möjligheten att klättra över via trappor belägna med bortåt en kilometers mellanrum minskar inte effekten speciellt. Även det smalare transportbandet utgör fortfarande ett totalt hinder för hästar och försvårar därmed den utveckling av turridning som sker på ett flertal gårdar runt om Ojnareskogenstörningen särskilt mycket.

När det gäller riksintresset för kulturvård upprepas påståendet att det enligt registerbladet avser den centrala bebyggelsen kring kyrkan och dess kontinuitet från 17- och 1800-talens gotländska bondekultur. Men registerbladet talar om de norra 2/3 delarna av Fleringedalen, inte alls bara om de centrala delarna runt kyrkan. Den värdefulla kontinuiteten från 1700- och 1800-talens bondekultur gäller helheten Fleringebygden, och där ingår Mölner och Utöja som två av de 11 gårdsbildningar som utgjorde och än i dag utgör Fleringe och som beskrevs redan i 1653 års Revisionsbok. På den karta som 1694 upprättades av lantmätaren Gabriel Elephant återfinns alla 11 gårdarna på samma plats som idag. Denna sammanhängande helhet skulle brutalt splittras upp av det planerade transportbandet, ett faktum som man inte kan trolla bort med att som IVL skriva att "byn" ligger upp emot två kilometer från transportörlinjen. På Gotland finns till skillnad från på fastlandet inga byar, utan det är socknen och de i den ingående gårdsbildningarna som utgör de geografiska enheterna. Och Fleringedalen uppvisar en ovanligt välbevarad sådan kulturmiljö, där alltså just den historiskt kontinuerliga helheten är så värdefull.

Kvarstående, av Nordkalk ej besvarade frågor och kritiska synpunkter
En tvistefråga har gällt om området innehåller ett enda grundvattenmagasin, flera grundvattenmagasin förbundna med varandra genom sprickbildningar eller flera från varandra avgränsade grundvattenmagasin. Nordkalk har t ex hävdat att den vattendelare som identifierats med sydväst-nordostlig sträckning nära väg 148 avgränsar både grund- och
ytvatten och därmed förhindrar att de fastighetsägare som jag är ombud för skulle påverkas av brytning på Bunge Ducker 1:64. Likaså att kommunens provpumpningar 2004 gällde ett annat grundvattensystem än i det planerade täktområdet och att resultaten därför inte var relevanta i detta sammanhang. Nu omnämner Follin återigen (s 3) "en yt- och grundvattendelare" i områdets sydvästra flank men utan att beröra det faktum att det finns tidigare redovisad
påverkan mellan pumphål och kontrollborrhål på ömse sidor av vattendelaren (s 55 i SFGeologics rapport 07-069-01), vilket tyder på att den inte utgör avgränsning för grundvatten utan att det handlar om ett sammanhängande grundvattenmagasin.
Men på annan plats skriver Follin (s 59) att "i övergången mellan den övre, lerfria kalkstensenheten och den underliggande märgelstenen kan ev ett mer sammanhängande och horisontellt utbrett, slutet grundvattenmagasin förekomma. Denna hypotes har ett stöd i erfarenheterna från kommunens provpumpning från 2004." Det måste ses som ett erkännande av att påverkan via ett sådant grundvattensystem skulle kunna ske över betydligt större områden än Nordkalk hittills velat erkänna, men det kommenteras inte i texten.
En ytterligare mycket central fråga som tidigare påtalats men som inte fått något trovärdigt svar från Nordkalk är frågan om vad som händer efter avslutad brytning. Ojnaremyr som under brytningen fått rollen att fungera som mottagare av länshållningsvatten, bland annat för att rena det från kväve, har då till följd av ökad kvävehalt sannolikt redan ändrat karaktär och börjat växa igen. När pumpningen upphör och yt- och grundvatten som strömmar ner i brottet blir kvar där minskar det mesta av tillrinningen till Ojnaremyr och även övriga angränsande våtmarker dräneras, vilket innebär att tillrinningen till Bästeträsk minskar i omfattning. Betingelserna för de olika biotopområdena inom Natura 2000 området Bästeträsk förändras avsevärt, och vattentillgången i själva Bästeträsk minskar successivt. Ökad avdunstning till följd av de klimatförändringar som redan blivit märkbara påskyndar ytterligare processen. Hur detta sannolika framtida scenario skall kunna undvikas nämns över huvud taget inte, varken i ansökan eller i miljökonsekvensbeskrivningen, utan det "ligger bortom horisonten", som IVL skriver. Det enda som kommenterats är hur lång tid det skulle ta för brottet att vattenfyllas, men den uppskattade tiden varierar mellan 40 år och 150 år, vilket visar hur stor osäkerheten är om vad som kan komma att hända.

Slutsatser och yrkanden
Trots mängden av fakta i de nu inkomna kompletterande rapporterna kvarstår alltför många kunskapsluckor och osäkerheter i materialet för att det ska ge underlag för säkra bedömningar. Till exempel är stora ytor inom och runt det planerade brottet fortfarande inte hydrologiskt kartlagda och åtskilliga frågor och oklarheter från tidigare inkomna yttranden kvarstår ännu obesvarade.

Sammanfattningsvis yrkar vi därför
att miljökonsekvensbeskrivningen inte godkänns, eftersom den dels inte på ett heltäckande
sätt beskriver vad som gäller efter förändringarna i ansökan och dels ännu inte besvarat
i tidigare yttranden ställda frågor om oklara punkter och brister i utredningarna
att Nordkalks ansökan avslås med hänvisning till försiktighetsprincipen på grund av
rådande osäkerhet om de faktiska riskerna till följd av nämnda brister i miljökonsekvens-
beskrivningen

För föreningen Bevara Ojnareskogen och de tre fastighetsägare vars ombud jag är.
Olov Söderdahl
Fleringe
Nors 160
624 60 Lärbro