Insändare 2009-07-15

Gotlands kommun och demokratin

Miljödomstolen sade i höstas nej till Nordkalks ansökan om utökad kalkbrytning i Bunge på norra Gotland. Nordkalk har sedan överklagat domen, och Miljööverdomstolen ska i slutet av augusti ta upp Nordkalks överklagande. Nytt underlag har tillförts från många håll, från markägare, från Sveriges geologiska undersökningar (SGU), Naturvårdsverket, Nordkalk m fl.

Kommunen är en viktig remissinstans när Nordkalks ansökan nu ska behandlas av miljööverdomstolen. Man kan se två huvudskäl till att domstolen ska kunna basera sitt beslut på bl a remissvar från Gotlands kommun.

För det första finns inom kommunen unika kunskaper om lokala sakförhållanden vad gäller natur, miljö, kommunens behov av t ex vatten, framtida behov av arbetstillfällen mm.

För det andra möjliggör en remiss till kommunens politiskt valda organ en direkt kanal för gotlänningarnas politiska företrädare att lägga ett medborgerligt perspektiv på frågan, att se till att politiska värderingar kommer fram. På så sätt kan man se till att också medborgarnas synpunkter – genom våra valda politiker – finns med i domstolsbehandlingen av frågan.

Om detta ska fungera krävs att kommunen har förmåga och vilja att hantera sitt ansvar på ett kompetent och öppet sätt. Hur har kommunen då gjort i det aktuella fallet? Jo: Man begär in en rapport från en erkänd hydrologisk expert, Håkan Djurberg från Akvanovum AB. Djurberg bemöter på punkt efter punkt de bedömningar som SGU gjort i sin nya rapport, och som Djurberg bedömer är orealistiska och underskattar de risker som finns för framförallt vattnet. Hans slutsats är tydlig; det planerade brottet kommer att påverka vattensituationen inom det aktuella området på ett flertal sätt.

Men rapporten –som skulle vara ett underlag för politiska beslut - sänds inte till ledamöterna i tekniska nämnden före beslutssammanträdet. Mot detta har flera protesterat. Behandlingen i kommunstyrelsens arbetsutskott följer samma mönster. Kommunen meddelar sedan miljööverdomstolen att ”man inte funnit skäl ändra sitt tidigare ställningstagande”, dvs man tillstyrker Nordkalks ansökan utan att närmare motivera detta. Specialistrapporten nämns inte och bifogas inte till överdomstolen.

Men vitsen med kommunens remissvar ska ju vara att både delge domstolen kommunens samlade bedömning och de underlag som finns för bedömningen. På så sätt underlättar man för domstolen att göra en så bra bedömning som möjligt av allt tillgängligt material. Det är själva syftet med remissförfarandet. Att mörka underlag som inte stödjer det egna ställningstagandet ökar inte tyngden i den egna argumentationen, tvärtom.

Vid miljödomstolens tidigare behandling av ärendet lämnade miljö- och hälsoskyddsnämnden ett eget remissvar, där man sade nej till Nordkalks ansökan. Men nu finns plötsligt inte miljö- och hälsoskyddsnämnden med i hanteringen av ärendet inom kommunen. Den kompetens som finns inom det området borde väl vara viktig för kommunledningen att ta hänsyn till innan man svarar till domstolen?

Effekten av detta torde bli att kommunens synpunkter knappast får den tyngd i domstolen som de borde ha i ett ärende som detta. Även om man i sakfrågan inte delar den politiska majoritetens ståndpunkt i den aktuella frågan – och det gör inte jag, jag tycker bl a att den aktuella specialistrapporten klart påvisar riskerna för vattenförsörjningen – så är detta att beklaga.

Demokratin förutsätter ärlighet, öppenhet och en kompetent hantering om den ska vara värd namnet.

Hans Jansson