Här ser ni en del av det vattenfyllda brottet, där vi väntade på kommunalfullmäktige
den 3 sept.

Svamputflykt i Ojnareskogen den 3 september

Vi var på plats i Ojnareskogen utrustade med svampkorgar på förmiddagen den 3 september. Medlemmar i kommunalfullmäktige hade nämligen talat om för oss att de skulle bli visade

”brottsplatsen” vid ett studiebesök på Nordkalk i samband med ett fullmäktigemöte i Bläse. Vi tänkte passa på att tala med kommunalfullmäktige och visa dem hur osäkra Nordkalks prognoser är.

Tyvärr fick vi nöja oss med stolta fjällskivlingar, Nordkalksgästerna såg vi inget av.

När vi sedan kom till Bläse fick vi och alla fullmäktigeledamöterna en skönmålning av hur bra det skulle gå att ta kalksten från Ducker !:64 och dessutom ta vatten från brottet till Fårösund från samma brott. Det var den nye VD: n Hans Gustavsson som berättade hur viktigt det var att just där det är som mest olämpligt för Bästeträsks tillrinning måste de få gräva sitt 33 meter djupa hål. De har ju köpt marken, då måste de få gräva bort den också !

För övrigt arbetar Gustavsson med en stor reklamkampanj via tidningsinsändare och nu en krönika, en lång drapa i något som heter Lokaltidningen och går ut till alla hushåll på Gotland. Rubriken är: DET MÅSTE FINNAS PLATS FÖR ALLA PÅ ÖN.

Här skäller han på oss Ojnareskogsbevarare och menar att vi vill förvandla hela Norra Gotland till en nationalpark. Man undrar när han skall förstå att vi inte har protesterat mot någon annan ansökan än just deras nu aktuella, som faktiskt ligger på fel plats enligt hydrologer och annan expertis.

Hans Gustavsson kommer som de flesta vet från Cementa i Slite där han var VD. I fjol gjorde han ett uttalande som bör göra alla som vill värna om gotländska arbetstillfällen lite betänksamma. Han sade i detta uttalande att han såg det som fullt möjligt att ta billig arbetskraft från Baltikum.

Ja det var lite om vad som är på gång just nu. Det märks att tonen blir skarpare från Nordkalks sida ju närmare vi kommer huvudförhandling Vår förening har i dagarna lämnat svar på Nordkalks bemötande av alla yttranden till deras ansökan. Deras svar är på många ställen osakligt och svarar inte på de invändningar och begäran om kompletteringar t ex angående hydrologin som har gjorts från olika intressenter. Nordkalk skriver i sitt svar om alternativa platser att hämta kalksten ifrån, t ex Verdal i Norge. Med tanke på transporterna vore det ett mycket bättre alternativ. I stället för båtfrakten från Storugns som ger så mycket koldioxidutsläpp i Östersjön borde det vara mycket miljövänligare att ta kalken från Verdal till Narvik och därifrån via järnväg till järnverken.

VI KÄMPAR VIDARE MEN BEHÖVER DITT STÖD I KAMPEN MOT JÄTTEN GLUFSGLUFS.

Olov S

Riskerar Nordkalk Bästeträsk som vattentäkt för norra Gotland?

I ett välfyllt f d klassrum i Fleringe gamla skola höll föreningen Bevara Ojnareskogen sedvanliga årsmötesförhandlingar den 2 aug. Efter årsmötet bjöds på en öppen diskussion om vattenproblemen på norra Gotland, särskilt i samband med Nordkalks planerade brytning på Bunge Ducker 1:64. Ett 60-tal personer var närvarande. Inbjudna deltagare var från Nordkalk Henrik Grind, från länsstyrelsen Kalle Nyberg och från kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning Magnus Pettersson. Kommunpolitiker som hörsammat inbjudan var Sven Larsson (m), Lars Tomsson och Björn Larsson (c), Stefaan deMaecker (mp), Tommy Gardell (s) och Tore Tillander (v). Moderator för diskussionen var Bevara Ojnareskogens Bengt Norström. Föreningsmdlemmarnas och andra deltagares engagemang var inte att ta miste på. Frågor och diskussionsinlägg duggade tätt.
På två punkter var samtliga deltagare i diskussionen eniga, nämligen för det första att frågan om vattnet är av avgörande betydelse och för det andra att undersökningsunderlaget i Nordkalks ansökan är otillräckligt och måste kompletteras. På andra punkter gick meningarna vitt isär. En stor fråga var givetvis hur den fortsatta vattenförsörjningen på norr ska garanteras. Går det att förena med storskalig kalkbrytning mitt i Bästeträsks tillrinningsområde?
Och hur stora risker för Bästeträsks vattenförsörjning är å ena sidan Nordkalk och å andra sidan kommunpolitikerna beredda att ta för att behålla jobben på Nordkalk? Nordkalks Henrik Grind menade att vi kan förlita oss på de experter som är anlitade för att undersöka vattenförhållandena i området och på Miljödomstolens bedömning, och det föreföll också vara kommunledningens uppfattning. Men en person i publiken påpekade att experters tolkningar av ett och samma material ofta går stick i stäv. Kloka politiker måste ha visioner och fatta egna, väl övervägda beslut, inte bara gömma sig bakom experter. Andra röster frågade varför man bara talar om jobben på Nordkalk, inte om jobben i andra näringar, t ex i jordbruket, som äventyras om vattentillgången försämras, eller om de de jobb som skulle kunna skapas inom servicenäringen i samband med en nationalpark.
Andra frågor som var uppe till diskussion var vad Nordkalks tanke om brottet som vattentäkt skulle få för konsekvenser för Bästeträsk, vars tillrinning i stället skulle gå till det nya brottet. Svårt att förstå hur det skulle kunna fungera, tyckte länsstyrelsens Kalle Nyberg. Och på Sofia Bothorps fråga till Nordkalk om det var förenligt med Nordkalks tal om att ta ansvar för vattnet att man på det sätt som skett brutit mot villkoren om vattenhanteringen vid provbrotten hänvisade Grind bara till pågående polisutredning. Tänkbara alternativa lokaliseringar för Nordkalks brytning var ett annat tema i diskussionen.
Avslutningsvis togs frågeställningen upp om det långsiktiga perspektivet, hur ser det ut när det är färdigbrutet på norra Gotland och kalkbolagen drar sina färde? Står vi då inte i en ännu sämre situation än om Nordkalk successivt måste lägga ner sin verksamhet under ett antal år framöver. Lars Tomsson menade också att man som politiker måste inse att det finns en bortre parentes för kalkbrytningen.
Kristina Bohman Söderdahl

Vad vore Gotland utan kalksten?

Berggrunden präglar både landskap, flora och fauna likaväl som kulturhistorien. Gotlands kalkstensberggrund ger ön en sydländsk nästan exotisk karaktär, vilket bidrar till den stora turistströmmen.

Kalkstenens historia
På botten av ett tropiskt hav för över 400 miljoner år sedan ansamlades mängder av kalkslam och sönderbrutna kalkskal från levande organismer. Efter 20 miljoner år upphörde sedimentationen då området torrlades. De hundratals meter sediment som avsatts förstenades med tiden och resterna sticker nu upp ur Östersjön i form av Gotland. Denna kalksten från Silurtiden, bildar 200 meter djupa lager på norra Gotland och 500 m på södra. Den gotländska kalken är lättåtkomlig. Inga andra bergarter ligger ovanpå och de olika lagren finns blottade på olika delar av ön.

Vetenskapligt värde
Gotländsk kalksten är av stort vetenskapligt värde.
Ingen annanstans i världen finns så fossilrika och välbevarade sediment av den åldern. Mycket kunskap om jordens och livets historia har man fått genom att studera berggrunden här.
Går detta att värdesätta i pengar?

Industriellt värde
Gotländsk kalksten har också ett stort industriellt värde. Den gotländska kalkstenen är av hög kvalitet, billig att bryta och lätt att transportera över Östersjön.
Kalk används till mycket i vår omgivning, antingen som byggnadsmaterial, ingrediens i produkter eller som ett hjälpmedel vid en tillverkningsprocess. De viktigaste användningsområdena är:
Stål – rening vid tillverkningsprocessen
Papper – fyllnads- och bestrykningspigment
Socker – rening vid tillverkningsprocessen
Byggnadsindustri – ingrediens i cement, betong, tegel, väggskivor, spackel, murbruk, glas, målarfärg mm
Väg- och markbygge – markstabilisering

Vad kostar kalksten?
Ett ton gotländsk kalksten i form av krossgrus kostar 50-65 kr!
Ett ton gotländsk kalksten i form av slipade bänkskivor kostar 23 300 kr!

Riksintresse för kalkbrytning
Enligt miljöbalken 3 kap 7§ skall:
”Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.”
Sveriges Geologiska Undersökning (S G U) är den myndighet som har rätt att ange sådana områden av riksintresse.
Av särskilt intresse för den industriella användningen av kalksten på Gotland är
Slitelagren på norra delen av ön.



Bilden visar det första av de två provbrotten på Ducker 1:64 i Ojnareskogen

Områden på Gotland som avsatts som riksintresse för kalkbrytning är de markområden som ägs av följande tre företag:
1. Svenska Mineral äger Stråbrottet med omgivningar, ett större markområde som gränsar till
2. Nordkalks Ducker 1:64. Nordkalk äger vidare Österskog i Fleringe, Storungs och Klinthagenbrotten.
Riksintresset avser kalksten som industriråvara för kemisk industri samt järn-och stålindustri.
3. Cementas brott Västra brottet och Filehajdarbrottet med omgivningar, totalt 805 hektar.
Riksintresset avser kalksten som råvara för cementindustrins försörjning.

Bilder på Strå, Storungs och Klinthagenbrotten kan du se på SNF:s Gotlands hemsida.

Kvalitet
Från utvinningssynpunkt ställs krav på att kalkstenen skall ha vissa egenskaper som hänger samman med dess användning. Det är främst låg svavelhalt, låg kiselhalt, hög kalcium-karbonathalt och jämn halt dvs. låga variationer i halterna.
Från teknisk och ekonomisk synpunkt ställs kravet att en fyndighet skall ha en viss storlek så att det lönar sig att bryta den.

Samhällsvärde
Kalkindustrin på Gotland sysselsätter ca 370 personer. Till dessa tillkommer ytterligare 115 genom entreprenadtjänster. Många av dessa människor lever och bor på norra Gotland. De bidrar till en levande landsbygd och betalar inkomstskatt till stat och kommun.
Kalkindustrin på Gotland tillhandahåller råvaror till många svenska industrier, däribland stål- och pappersindustrin. De största bolagen, Cementa och Nordkalk, har båda utländskt ägande och betalar därför ingen bolagsskatt i Sverige.

Den mesta kalkbrytningen sker inom ett område med hård lagrad kalksten och revkalksten på norra Gotland. På denna svårvittrade berggrund är jordtäcket tunt och naturen karg. Hällmarker och glesa hällmarkstallskogar med inslag av våtmarker dominerar. Marken är svår att odla och skogsbruk lönar sig dåligt i den långsamt växande skogen. Därför är dessa områden relativt opåverkade av människa.

Kombinationen av kalkberggrunden, det tunna jordtäcket och klimatet ger mycket speciella förutsättningar för växtlighet och djurliv. Långvarigt fårbete har också bidragit till områdenas karaktär. Alvar kallas de öppna betespräglade hällmarkerna.
71% av världens kalkalvarmarker finns i Sverige, varav hälften på Gotland. Sverige har ett särskilt ansvar för att skydda denna natur.

Riksintresse för naturvård
Kalkbrytningsområdena sammanfaller med de områden på norra Gotland som är klassade som riksintresse för naturvård. Enligt Miljöbalken 3 kap 6§ gäller:
”Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön.”
Naturvårdsverket är den myndighet som har rätt att ange områden av riksintresse för naturvården och friluftslivet. På norra Gotland är bland andra följande områden av riksintresse för naturvård:

Bästeträsk med omgivningar
”Värdeomdöme: Mycket stort naturområde som delvis har vildmarkskaraktär. En mycket stor del av området genomkorsas endast av några små körvägar och präglas i övrigt av orördhet och stor variation. Stora delar av markerna är präglade av långvarigt bete. Det stora hällmarkskomplex som finns i området är ett av de bästa exemplen på gotländska hällmarker och är även av mycket stort ekologiskt intresse.
Från hydrologiskt och hydrogeologisk synpunkt är området av mycket stort intresse. Det har en hydrologi som är märklig. Flera sjöar och våtmarker har inga synliga avlopp utan dräneras underjordiskt.
Förutsättningar för bevarande: Att områdets karaktär av nästan helt oexploaterat landskap kan bibehållas och den naturliga hydrologin bevaras.”

File hajdar, Hejnum hällar och Kallgateburg
”Huvudkriterier: Våtmarksområdet Hejnum Kallgate är Gotlands största våtmark och består av unika blekevätar som inte finns i övrigt på Gotland. Området hyser för Sverige och möjligen Europa unika växtbiotoper. Filehajdar, Hejnumhällar och Kallgate är Gotlands största sammanhängande hällmarkskomplex.
1. Området är Gotlands största sammanhängande vildmarksområde med en mängd olika naturtyper. Området är föga påverkat. Högt floristiskt värde och orörda våtmarker.
2. Unika blekevätar, källmyrar. I området häckar bl a brun kärrhök och trana.
3. Området har en rik och omväxlande flora med inslag av mycket sällsynta arter. Mycket rika förekomster av blodtopp, vätögontröst och brun ögontröst.
4. Området uppvisar genom sina unika naturtyper stor säregenhet.
Förutsättningar för bevarande: Att ytterligare täktverksamhet inte tillåts...”

Natura 2000 – värde ur europeiskt perspektiv
Natura 2000 är ett europeiskt nätverk för att skydda värdefull natur. Inom kalkbrytningens intresseområden på Gotland finns ett flertal Natura 2000-områden, områden som vi med europeiskt perspektiv åtagit oss att skydda.

Art- och habitatdirektivet
I habitatdirektivet listas naturtyper och arter som skall skyddas i Europa som helhet. Områden där dessa naturtyper och arter återfinns skall ges ett sådant skydd att miljön bevaras. Av 170 naturtyper som nämns i habitatdirektivet återfinns 39 på Gotland och av 690 rödlistade arter förekommer 12 på Gotland.
I artlistorna återfinns exempelvis nipsippa och styv kalkmossa. I fågeldirektivet finns bland andra nattskärra och trädlärka. Dessa arter förekommer i kalkbrytningens intresseområden.



Nipsippa, Anemone patens är en flerårig, 10-20 cm hög ört med stora blålila blommor. Blommar i slutet av april-början av maj. Nipsippan är egentligen en stäppväxt, vars huvudutbredning sträcker sig från Centralasien till Osteuropa. I Sverige förekommer arten dels på ett fåtal platser i Ångermanland, dels på några tiotal lokaler på norra och mellersta Gotland. Här på Gotland växer nipsippan på hällmarker med ett tunt täcke av grus eller sand samt i torrtallskog. Nipsippan är fridlyst och med på listan över skyddade arter enligt EU:s art- och habitatdirektiv.

Rödlistade arter
De så kallade rödlistan är den nationella förteckningen över hotade och missgynnade växter, svampar och djur. Vi har förbundit oss enligt internationella konventioner att bevara arter som riskerar att försvinna från vårt land. För närvarande är 4 120 arter upptagna på den svenska rödlistan. Omkring 1300 av dessa finns på Gotland.
Nipsippa, kalknarv, stenmalört, gotlandssolvända, ringlav, apollofjäril och smedbock är exempel på rödlistade arter som finns inom kalkbrytningens intresseområden.

Vattnet i marken
Sprickor genomkorsar den gotländska kalkberggrunden.
Karst är ett kemiskt vittringsfenomen som innebär att den svaga kolsyran i markvattnet angriper och löser upp kalksten.
När vattnet rinner ner i marken vidgas sprickorna i kalkberggrunden till gångar och kanaler. Även grottor kan bildas. Karstberggrund för ofta stora vattenmängder men det är dock normalt problematiskt att placera brunnar och att beräkna hur en akvifär kommer att reagera för olika uttag. Detta beror på att det är svårt att beskriva hur hålrummen fördelar sig och hur sammanhängande de vattenförande hålrummen är i en karstberggrund.



”Vatten som infiltrerar i mark renas mest effektivt i jordlager. I en sprickakvifär blir reningen sämre eftersom vattnet strömmar snabbt i sprickor och kanaler. Jordlager på berggrunden har därför stor betydelse för grundvatten-skyddet.
Där karstberggrund går i dagen som på Öland och Gotland är grundvattenskyddet sämst.
Stor försiktighet måste därför tillämpas om man gräver diken som har förorenat vatten så att inte berggrunden blottläggs och vatten direktinfiltrerar i bergets sprickor.”
Ur Brunnsborrarhandboken 1996. Sveriges Avantiborrar Förening.

Samhällsvärde
En rik natur är en alltmer efterfrågad resurs inom besöksnäringen. I ett hårdexploaterat Europa har Gotland lyckats bevara många orörda områden. Upplevelse- och ekoturismen har en stor potential här. Redan nu är Gotlands unika natur ett av de främsta skälen för turisternas besök.
Är det dags att sätta en prislapp på bevarad natur?

Vad väger tyngst, sippor eller cement?
På Gotlands största hällmarksområde Filehajdar rasade på 1970-talet en naturvårdsstrid om ett nytt kalkbrott som Cementa ville öppna i området. Bolaget fick tillstånd till brytning och idag finns där ett 32 hektar ha stort brott. Cementa äger en stor del av området och planerar för en framtida utvidgning av täkten. En stor del av området har förklarats som riksintresseområde för kalkbrytning. Området är också av riksintresse för naturvård och har många unika värden. Fokus har emellertid hamnat på en
enda blomma, nipsippan, som vi genom EU:s artdirektiv är särskilt ansvariga för att bevara.
I hela landet finns ca 400 000 exemplar varav närmare 380 000 växer inom Filehajdar och det intilliggande Hejnum hällar.

Miljöpåverkan
Den intensiva kalkbränningsperioden på 1600- och 1700-talen ledde till skogsskövling av norra Gotlands skogar. Veden ersattes senare av kol. Utsläppen från kalkugnarna påverkade omgivningen. Under tidigt 1900-tal var förstört grundvatten och sår i landskapet de största miljöproblemen. Dagens storskaliga kalkbrytning påverkar miljön på flera sätt. Marken som bryts är en icke förnyelsebar resurs som försvinner för alltid. Skogarna, hällmarkerna och myrarna krymper och de som är kvar utsätts för störningar. Grundvattnet och ytvattnet påverkas.
Utsläppen från fabrikerna renas men koldioxidutsläpp vid cementtillverkning är ett ännu olöst problem. Buller förekommer vid brytning och transporter.

Konflikterna
Områden med skyddsvärd skog och hällmarker på norra Gotland sammanfaller med de områden där kalk- och cementindustrin vill utveckla sin verksamhet genom nya täkter.

Vad säger lagen?
Miljöbalken 9 kap 6 §:
”Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av det material som kan utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.”

Bungetäkten
Nordkalk planerar att öppna en ny kalktäkt i Bunge/Rute. Fullt utbrutet kommer det att bli 20-35m djupt och omfatta ett 170 hektar stor område. Kalken som bryts kommer att transporteras till Nordkalks fabrik i Storugns via ett en mil långt transportband. Kalkstenen kommer att räcka i 20-25 år.
Täkten ska brytas i ett vidsträckt, oexploaterat skogsområde. Större delen, 130 ha, av området omfattas av nyckelbiotoper.

I norr och väster gränsar området direkt till 2 naturreservat som också är Natura 2000-område: Bäste träsk och Bräntings haid. Även öster om täktområdet finns källmyrsområdet Bluttmo-Gildarshagen som är både naturreservat och Natura 2000-område.

Natura 2000-området Bräntings haid
”Exempel på verksamheter som kan få konsekvenser på hydrologi och vattenkvalitet är täkt av berg, grus eller sand, stora yt- eller grundvattenuttag och miljöfarlig verksamhet.
I och med att Bräntings haid har blivit Natura 2000-område har Sverige åtagit sig att se till att ingående naturtyper och arter har gynnsam bevarandestatus. Mer än 90% av naturtyperna inom området utgörs av så kallade prioriterade naturtyper, vilket innebär att de åtnjuter särskilt skydd enligt EU:s habitatdirektiv. Inga ingrepp får utföras, varken i eller utanför området, som kan skada de biologiska värdena.”
Ur Bevarandeplan för Natura 2000-område Bräntings haid. Länsstyrelsen i Gotlands län.

Tillståndsansökan är en långdragen process. Efter flera samrådsmöten med myndigheter och allmänhet lämnade Nordkalk i juni 2005 in ansökan om tillstånd att öppna två mindre provtäkter. Tillstånd lämnades först av Miljödomstolen men efter överklagande till Miljööverdomstolen beviljades tillstånd i sept 2006.


Pågående sprängningsarbeten på Ducker 1:64 i dec 2006

Fakta om Nordkalk
Nordkalk AB ingår i den finska industrikoncernen Nordkalk Oyj Abp, som även har verksamhet på ett 40-tal orter i Finland, Sverige och sex andra länder i norra Europa.
Totala antalet anställda är 1347. Nordkalk är Nordeuropas ledande tillverkare av kalkstensbaserade produkter för bland annat pappers- stål- och byggnadsindustrin samt miljövård och lantbruk.
På Gotland bryter Nordkalk 3,3 miljoner ton kalksten årligen. I mitten av 1960-talet bröt man 1 miljon ton årligen. Storugns med nuvarande brottet Klinthagen är Nordkalks enskilt största brytningsort. Man har 127 anställda och omsätter 237 miljoner kr (2004).

Fakta om Cementa
Cementa ingår i den internationella byggmaterialkoncernen Heidelberg Cement, som har 41 300 anställda i 50 länder. Cementa tillverkar och marknadsför cement i Sverige. Tillverkning sker i Slite, Skövde och Degerhamn.
Antalet anställda är 460. Hälften av produkterna går på export, till bl a USA och Afrika.
På Gotland är antalet anställda 250. Här bryter Cementa 2,7 miljoner ton kalksten/år.

Fakta om Svenska Mineral
Svenska Mineral tillverkar kalkstensbaserade produkter för användning i stål, pappers- och markstabiliseringsbranschen. Tillverkning sker i Sverige, Norge, Finland och Estland.

Varje år bryts 6, 2 miljoner ton kalksten på Gotland.

Detta motsvarar en kub med 134-135 meters längd på varje sida.

Ovanstående text är hämtad ur Länsmuseets utställning ”Kalkbrott – födande eller förödande” Utställningen är utförd av Sara Eliasson. Saras texter är i någon mån anpassade för att passa in på vår blogg, föreningen Bevara Ojnareskogen.
Bilderna är tagna av Olov Söderdahl .