Föreningen JO-anmäler SGU nov 2009

A2009-11-15



Riksdagens ombudsmän – JO
Box 16 327
103 26 Stockholm





Ifrågasatt myndighetsutövning av Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU)


Nordkalk AB har sökt tillstånd att bedriva täktverksamhet för utvinning av kalk på fastigheten Bunge Ducker 1:64 i Gotlands kommun. Prövning har skett av Miljödomstolen (Mål nr M 1826-07 , dom 2008-12-19) och av Miljööverdomstolen (Mål nr M 350-09, dom 2009-10-09 )., vars dom har överklagats av ett 15 tal myndigheter, organisationer och enskilda. I samband med tillståndsprövningen har SGU haft en central roll som expertorgan och vid domstolarnas bedömning av de geologiska och hydrologiska konsekvenserna av sökt verksamhet har SGU:s bedömningar och redovisningar utgjort ett synnerligen viktigt underlag.

Vi ifrågasätter i första hand

(1) det sätt på vilket SGU hanterat den dubbla roll myndigheten har, med en omfattande uppdragsverksamhet som bedrivs med medel från externa uppdragsgivare – i detta fall med medel från Nordkalk - samtidigt som myndigheten är en viktig remissinstans inför domstolens behandling av tillståndsprövningarna

(2) SGU:s redovisning av för målet centrala fakta., t ex om förekomst av kalk av avsedd kvalitet och kvantitet som alternativ till den föreslagna täkten, vattenförsörjningen på Gotland mm och vi hävdar att redovisningen måste betecknas som vilseledande inför domstolens beslut

Som grund för ifrågasättandet vill vi anföra följande:

(1) Den dubbla rollen som central myndighet med anslagsfinansierad verksamhet respektive uppdragsverksamhet som finansieras av uppdragsgivarna är inte alls unik för SGU. Den kan också anses motiverad från resurs- och kvalitetssynpunkt under förutsättning att myndigheten klarar av att hålla isär rollerna så att inte rollkonflikter uppstår. Så har inte skett i det aktuella fallet. SGU:s uppdragsverksamhet är omfattande. Från Nordkalk har tillförts myndigheten omkr 1,4 MSEK under åren 2006-2008. Den tjänsteman vid SGU, 1:e statsgeolog Anders Carlstedt, som varit konsult åt Nordkalk i uppdragsverksamheten har också varit föredragande vid utarbetande av myndighetens remissvar mm. Vi menar att detta inte är ägnat att främja en korrekt hantering av ärendet och finner det anmärkningsvärt att SGU i sitt yttrande( 2009-04-27, SGU 01-1957/2006)) så förbehållslöst tillstyrker Nordkalks bedömningar av hydrologi och geologi, i ett ärende som av övrig expertis så tydligt anses vara komplicerat och svårbedömt.



(2) SGU anger i sitt yttrande: ”SGU konstaterar …. att det inom Sverige inte finns någon känd alternativ kalkstensfyndighet till Bungefyndigheten med tillräcklig mängd och av rätt kvalitet för stålframställning ”. Detta är gravt missvisande. Omedelbart norr om den ansökta täkten ligger ett område som ägs av SMA Svenska Mineral AB (SMA), som för närvarande bedriver täktverksamhet med kalk av motsvarande kvalitet som i det planerade brottet, och som redan nu är en alternativ leverantör av kalk till svensk stålindustri . SMA har lämnat en ansökan till Miljödomstolen om ytterligare utvidgning av brytningsverksamheten i en storleksordning som motsvarar Nordkalks planerade brott i Bunge. I stället för att väga in detta faktum i analysen för SGU ett resonemang kring kalkförekomster i södra Polen.

(3) SGU underkänner Miljödomstolens slutsats att det råder generell vattenbrist på Gotland och hävdar utifrån en redovisning av genomsnittlig nettonederbörd på Gotland att ”vattentillgången på Gotland överstiger väsentligt det behov som kan förutses”. SGU:s teoretiska bedömning av vattentillgången baserad på nettonederbörden är emellertid - som annan, fristående expertis har påpekat- ointressant ur vattenförsörjningsperspektiv, något som inte torde vara obekant för SGU med tanke på de kvalitetskrav som rimligen måste ställas på SGU som expertmyndighet i hithörande frågor. Särskilt anmärkningsvärt blir uttalandet mot bakgrund av den rapport som SGU ett par månader tidigare sammanställt på regeringens uppdrag, Sveriges grundvattentillgångar – Betydelse för näringslivsutveckling och tillväxt, 2009-01-19: ”Brist på sött vatten råder utmed tättbefolkade kustavsnitt, där överuttag av grundvatten även skapar problem med inträngande salt havsvatten. I dessa kustområden råder också brist på sött ytvatten. I alla delar av landet som legat under havsnivån efter senaste istiden finns risk för att gammalt havsvatten aktiveras vid stora uttag. I figur 9 framgår översiktligt vilka regioner i landet som kan betraktas som bristområden avseende grundvattentillgångar i förhållande till behov. På Gotland är situationen speciell eftersom behovet av dricksvatten varierar kraftigt under året. Under sommaren flerdubblas folkmängden.” På den karta som utgör figur 9 är hela Gotland markerat som bristområde. Vidare påpekar SGU att de klimatförändringar som förväntas framöver kommer att påverka situationen ytterligare. ”De sydöstra delarna av landet, som redan idag ofta har problem med vattenbrist, beräknas få en minskad årlig grundvattenbildning.” När SGU i sitt yttrande i Nordkalksärendet 2009-04-27 tillstyrker Nordkalks tillståndsansökan genom att med stor säkerhet uttala sig om att ”det inte råder någon generell vattenbrist på Gotland” och att ”en negativ påverkan från salt grundvatten inte kommer att uppstå och att inträngning av salt grundvatten inte är trolig” går det alltså stick i stäv mot myndighetens egna uttalanden i ovan citerade, officiella rapport. Andra hydrologer som yttrat sig i ärendet har ifrågasatt slutsatserna i SGU:s yttrande. Men Miljööverdomstolen har i sina bedömningar valt att stödja sig på SGU som expertmyndighet.

(4) Av avgörande betydelse i målet har dessutom varit uppgiften från Nordkalk att SGU undersökt samtliga 230 borrkärnor som redovisats i målet och som är av stor betydelse för den geologiska analysen. Denna uppgift har stått oemotsagd ända från behandlingen i miljödomstolen. SGU:s representant Anders Carlstedt har varit närvarande under förhandlingarna i såväl miljödomstolen som i miljööverdomstolen. Först på en direkt fråga under den sista dagens förhandling tillstod SGU att Nordkalks uppgift om antalet undersökta borrkärnor varit felaktig och att endast omkring hälften undersökts.







SGU:s förbehållslösa stöd för Nordkalks ansökan tillsammans med ovanstående uppseendeväckande hantering av centrala frågor i målet har undergrävt tilltron till myndighetens förmåga att agera som expertorgan och som företrädare för allmänheten. Det är därför angeläget att JO synar SGU:s agerande i en för samhället betydelsefull domstolsprövning.





Hans Jansson
Vice ordförande
Föreningen Bevara Ojnareskogen
Arkitektvägen 34
168 32 Bromma