Kalkbrottet - artikel i Sveriges natur juni 2010

Kalkbrottet

När Miljööverdomstolen sa ja till Nordkalks nya kalkbrott på Gotland vilade domen tungt på myndigheten Sveriges geologiska undersöknings, SGUs expertis. Men SGU tar också konsultuppdrag. Nordkalk är en av kunderna.

Ur nr 2010-3


PANG! DOMEN SLOG NED som en ned som bomb. Den 9 oktober, en dryg månad efter hovrättspresident Fredrik Wersäll avslutat förhandlingen i Miljö­överdomstolen fick företaget Nordkalk tillstånd att bryta kalk i Bunge på nordligaste Gotland. Naturvårdsverket hade planerat att skapa en nationalpark i området som det beskriver som en unik, orörd mosaik av naturmiljöer, det främsta området i sitt slag.

Ett knappt år tidigare hade miljödomstolen sagt nej till kalk­brytningen. Platsen var olämplig, riskerna för hotade arter och skyddade områden i närheten var för stora, liksom risken för närbelägna Bästeträsk, Gotlands största sjö, ansåg domstolen.

Men Miljööverdomstolen sa alltså ja till det 170 hektar stora stenbrottet - mer än dubbelt så stort som Visby innanför stadsmuren.

SGU är den statliga myndighet som ansvarar för berg-, jord- och grundvattenfrågor. Inför rättegången skrev SGU ett yttrande till Miljööverdomstolen som stödde kalkbrytningen i Bunge. SGUs bedömning var att riskerna för att omkringliggande marker eller grundvattnet skulle påverkas var små eller obefintliga. I domskälen refererar Miljööverdomstolen återkommande till vad SGU sagt i saken.

I andra expertrapporter som bland annat Naturvårdsverket och länsstyrelsen lagt fram dras andra slutsatser. SGU har också fått kritik för att brista i vetenskaplighet då kartläggningarna, särskilt av omgivande områdena, inte anses varit tillräckliga.



SGU HAR ÄVEN JO-ANMÄLTS av föreningen Bevara Ojnare­skogen, för att ha blandat myndighetsutövande med konsult­uppdrag åt Nordkalk. Företaget har betalat SGU 1 012 948 kronor för konsultuppdrag med koppling till Bungetäkten, enligt SGU.

En av SGUs anställda utförde konsultuppdrag för Nordkalk för 168 694 kronor. Samma konsult var sedan en av handläggarna som skrev SGUs yttrande till Miljööverdomstolen om Bungetäkten.

Per Wramner, före detta generaldirektör för Fiskeriverket - en av de myndigheter som också bedriver konsultverksamhet vid sidan av myndighetsutövandet - i dag professor i miljö­vetenskap vid Södertörns högskola, tycker att SGU agerat felaktigt.

- Det är helt oacceptabelt att de blandar ihop konsultrollen och myndighetsrollen, det ser ut som jäv. Har en person ett konsultuppdrag måste det åtminstone vara någon annan, helst på en helt annan avdelning, som har myndighetsrollen sedan, säger han.

Tjänstemannen som varit konsult och handläggare menar att han och SGU är en oberoende aktör, som - eftersom man har anslag i ryggen - inte står och faller med varje konsult­uppdrag. Det gör att man fritt kan säga som det är och föreslå de kompletterande undersökningar man tycker behövs, även om det är obekvämt för uppdragsgivaren, säger han.

Hans konsultuppdrag för Nordkalk tycker han är historia - det senaste uppdraget slutfördes våren 2006. Yttrandet till Miljööverdomstolen skrevs tre år senare.



I YTTRANDET STÅR ATT Nordkalks utredningar är "trovärdiga och tillfyllest".

- Det syftade på de utredningar som andra konsulter gjort senare, inte på mina egna, säger han.

Lena Marcusson, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, säger att det kan diskuteras om detta är delikatessjäv, men hon vill inte kommentera det enskilda fallet ytterligare eftersom det ligger på JOs bord.

Enligt förvaltningslagen kan det som kallas delikatessjäv uppkomma om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till en tjänstemans opartiskhet i ärendet.

- SGU kan ha rätt i sak, tjänstemannen kan vara bäst i världen på kalksten och grundvatten och helt oantastlig. Men det spelar ingen roll om misstankar väcks om att det tidigare samröret med en kund kan ha påverkat myndigheten i sitt agerande, säger Helena Wockelberg, forskare i förvaltningspolitik vid Uppsala universitet och ledamot i den statliga utredningen 2006 års förvaltningskommitté.

- Därför bör myndigheter och de som arbetar där avstå från vissa saker, även om de uppfattar det som onödigt eller opraktiskt och som att de har rätt i sak.

På regeringskansliet vill ingen kommentera om SGU agerat felaktigt eller olämpligt. Men regeringskansliets skrift Om mutor och jäv - en vägledning för offentligt anställda förklarar att man kan vara jävig om man är engagerad i ärendet, så att det lätt kan uppstå misstanke om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning. Och även i en situation när det inte är fråga om jäv i lagens mening, men myndighetens trovärdighet skulle kunna skadas, kan det vara bäst att avstå från att delta i hanteringen av ärendet för säkerhets skull.

Jan Magnusson, SGUs generaldirektör sedan mars 2009, tycker inte att det är fråga om jäv. Tjänstemannen som varit konsult åt Nordkalk har inte varit beslutsfattande utan bara deltagit i handläggningen. Han har heller inte haft konsult­uppdrag med koppling till ansökan om att få bryta kalk, frågan som avgjordes i Miljööverdomstolen och som SGU ­yttrade sig i. Konsultuppdragen utfördes inför en tidigare ansökan om en förberedande provbrytning i Bunge, innan den slutliga ansökan var aktuell. Så det handlar om två olika ärenden, förklarar Jan Magnusson.

Han hänvisar också till regeringens instruktion till SGU som tillåter uppdragsverksamhet som "ska ha nära samband med myndighetens uppgifter i övrigt".

- Man kan diskutera om det är lämpligt att uppdragstagare också är myndighetsperson, det kan vara ett dilemma, men jag är inte säker på om man ska separera uppgifterna och låta olika personer hos oss ha olika hattar. Det handlar ju alltid om SGU och vi yttrar oss alltid under de krav som ställs på oss som myndighet.



JO KOMMER SANNOLIKT inte att hinna pröva anmälan innan sommaruppehållet.

Kristoffer Morén

"SGU saknar bevis"


SGUS BEDÖMNINGAR av hur kalkbrottet i Bunge skulle påverka de omgivande naturområdena är ifrågasatta.

I Miljööverdomstolens domskäl hänvisas till SGUs yttrande på flera punkter. Men SGUs slutsatser ifrågasätts.

Enligt SGU finns ingen annan känd brytvärd kalkfyndighet av samma mängd och kvalitet. Den närmaste kalk­fyndigheten med samma kvalitet finns i södra Polen.

För att undersöka kalkfyndigheter krävs markägarens tillstånd så i praktiken görs det bara på kalkbolagens marker. Inga andra kända kalkfyndigheter har undersökts på samma sätt. Inför prövningen i Miljööverdomstolen bad Naturvårdsverket SGU om en bedömning av var på Gotland liknande fyndigheter av kalksten skulle kunna finnas. Verket fick inte de uppgifter man hoppades på.

- Det hade varit ett viktigt underlag för domstolens bedömning. Vi tyckte det var väldigt märkligt att SGU inte lämnade dessa avgörande uppgifter, säger Jon Paulsson, jurist på Naturvårdsverket.

Enligt SGU finns inte någon risk för att Bästeträsk kommer att skadas av brytningen.

Andra expertutlåtanden som Naturvårdsverket och Länsstyrelsen hänvisar till ser flera hot mot Bästeträsk. På Gotland finns gammalt saltvatten i fickor i bergrunden på vissa ställen och salt grundvatten kan tränga upp från djupet in i kalkbrottet. Pumpas saltvatten ur brottet kan det rinna via Ojnare myr till Bästeträsk.

Det har mätts upp förhöjda salthalter i flera borrhål i det planerade brottet, men SGU menar att det inte är troligt att större mängder salt grundvatten ska tränga in i brottet eftersom uppträngande saltvatten ska ledas bort av genomsläppliga horisontella berg­lager under kalkbrottet.

Inga så djupa borrningar har utförts där kalkbrottet planeras, men SGU har ändå bedömt att förhållandena i Bunge är de samma som i andra gotländska kalkbrott.

Kalkbrottet skulle klippa av vattenflödet som går från Bräntings haid i söder mot norr, via Ojnaremyr till Bästeträsk. Enligt SGUs expert rör sig vattnet nästan uteslutande i markens översta lager, där kalk­stenen kan vara mycket sprucken. Gräver man ett ordentligt dike kan man leda vattnet runt brottet, ut i Ojnare myr. Då påverkas varken myren eller tillflödet till Bästeträsk.

När kalken är slut ska brottet vattenfyllas. En expert som Naturvårdsverket och länsstyrelsen hänvisar till anser att det kan ta omkring 75 år och att tillflödet till Bästeträsk då kan minska. SGU anser inte att återfyllningen av brottet kommer att påverka sjön som vattentäkt.

Enligt SGU kommer våtmarkerna nära det planerade brottet inte att påverkas heller. De fylls på under högvatten och de ytliga vattensamlingar som bildas saknar kontakt med djupa grundvattenmagasin och därför påverkas våtmarkerna maximalt 300 meter, men troligen bara 50 meter från kalkbrottet, anser SGU.

Ojnare myr är enligt vissa experter grundvattenförsörjd. Det håller inte SGUs expert med om - myren försörjs av vatten som rör sig ytligt i sprickor och jordlager ned till kanske fem meter, inte av djupare rinnande av grundvatten, anser han.

Det finns inga indikationer på att grundvattnet skulle påverkas i någon större omfattning, under ytlagret är berget "snortätt", säger han.

Vid undersökningen av berggrunden i anknytning till Ojnare myr har man hittat en avvikelse från de väntade värdena, som man inte vet vad den beror på. Nordkalk valde att inte borra där, trots SGUs uppmaning, men det ändrar inte SGUs bedömning.

Några borrningar eller andra mer omfattande undersökningar av de omgivande våtmarkerna är inte gjorda, bedömningarna är främst baserade på SGUs kunskap om Gotlands geologi, hydrologi och andra kalkbrott. Enligt SGUs expert finns inget som pekar på att området i Bunge skulle skilja sig från andra områden.

Men kritikerna menar att de omgivande våtmarkerna undersökts så dåligt att SGUs bedömningar av hur Natura 2000-områdena påverkas och grundvattnet rör sig i området, saknar vetenskaplig grund.

Miljööverdomstolens dom har överklagats till Högsta domstolen, bland annat av Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen som menar att domen strider mot EUs lagar om Natura 2000-områden. Beslut om prövningstillstånd väntas komma tidigast vecka 24. Naturskyddsföreningen på Gotland har agerat mot kalk­brytningen i Bunge sedan frågan blev aktuell.