Skrivelse till HD mars 2010

2010-03-24




Högsta Domstolen
Box 2066
10312 Stockholm





Ang överklagad dom av Miljööverdomstolen 2009-10-09 i Mål nr M350-09, Nordkalk AB:s ansökan om täkttillstånd på Bunge Ducker 1:64, Gotland


I domen i rubricerat ärende hänvisar Miljööverdomstolen angående tillåtligheten bland annat till att de särskilda prövningsreglerna om täkter i 9 kap. 6 a § första stycket i miljöbalken numera har upphävts. I stället, skriver domstolen, ska en allsidig prövning ske främst genom tillämpning av bestämmelserna i 2 och 3 kap. miljöbalken.

Vid lagändringar som handlar om materiella krav, t ex som i detta fall hänsynskrav, gäller normalt att de regler som var i kraft när ansökan lämnades in skall tillämpas vid ärendets behandling. De särskilda prövningsreglerna upphävdes först den 1 augusti 2009, en knapp månad före Miljööverdomstolens förhandling i målet. Täktbestämmelserna i 9 kap. 6 a § borde därför ha tillämpats vid domstolens prövning av ärendet. Att Miljööverdomstolen har förbisett detta måste ses som allvarligt, eftersom det kan ha inverkat på bedömningen i målet.

I domen konstateras att ”Miljööverdomstolen instämmer också i miljödomstolens bedömning att en täkt på den aktuella platsen skulle på det sätt som avses i 3 kap. 6 § miljöbalken påtagligt skada natur- och kulturmiljön.” Domstolen går sedan vidare med en bedömning utifrån de motstående riksintressena i miljöbalken och gör en avvägning som utfaller till utnyttjandeintressenas fördel.

Men i de tidigare gällande särskilda täktbestämmelserna finns den tvingande formuleringen:
”Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till täkt skall behovet av det material som skall utvinnas vägas mot de skador på djur- och växtlivet och på miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka. Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad. sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.”

I propositionen 2008/09:144 (Enklare och bättre täktbestämmelser) betonas på flera ställen att avsikten med att vidta en förändring inte är att minska skyddet för miljön utan att de allmänna hänsynsreglerna i 2 och 3 kap. miljöbalken bedöms ge samma skydd. Beträffande lokaliseringen av täkter skriver man t.ex.:

”Precis som i den nuvarande behovsprövningsregeln i 9 kap. 6 a § är 3 kap. 1 § i miljöbalken en avvägningsregel.

Den innebär att en avvägning ska göras mellan bevarande- och utnyttjandeintresse i ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Det innebär att kortsiktiga ekonomiska behov inte får leda till att man åsidosätter långsiktiga behov av skydd för värden som är knutna till mark- och vattenområden och som är väsentliga från allmän synpunkt. Om en ansökan avser uttag av ett täktmaterial där tillgången är begränsad och det därför inte är möjligt att pröva alternativa lokaliseringar samtidigt som den valda platsen är olämplig på grund av höga naturvärden, kan ansökan avslås med stöd av 3 kap.1 § i miljöbalken. Det kan t.ex. gälla förekomster av berg i områden där förekomsten av lämpligt berg är begränsad.”

Och vidare i propositionen:

”Om det material som ska utvinnas ur den tilltänkta täkten kan ersättas med material från andra täkter eller om det finns andra närbelägna områden som skulle vara bättre att exploatera för täktverksamhet, kan prövningsmyndigheten med tillämpning av 2 kap. 6 § första stycket konstatera att lokaliseringen är olämplig.”

I det aktuella Nordkalksärendet bortser Miljööverdomstolen i domen från att det finns en angränsande täkt, nämligen SMA Svenska Minerals, där samma kalkstenskvalitet bryts och levereras till stålindustrin. I stället bygger domen på uppfattningen att Nordkalks planerade täkt är den enda som kan tillgodose stålindustrins behov. Med hänvisning till detta gör man bedömningen att behovet av råvaran kalksten överväger vid avvägningen i förhållande till de befarade skadorna på miljön.

Det är i sammanhanget relevant att påpeka att SMA Svenska Minerals ansökan om utökning av sin pågående täktverksamhet, som har varit vilande, nu har aktualiserats hos Miljödomstolen. Huvudansökan med kompletteringar har varit ute på remiss till remissinstanserna och kommer sannolikt att tas upp till förhandling inom de närmaste månaderna.

De diametralt olika slutsatser som Miljödomstolen och Miljööverdomstolen kommit till i Nordkalksärendet visar otvivelaktigt att det råder oklarhet om hur strikt miljöbalken bör tillämpas. Om Miljööverdomstolen hade beaktat den nu borttagna formuleringen i det förutvarande första stycket i 9 kap. 6 a § skulle det sannolikt ha varit svårare att bortse från osäkerheten i bedömningen av de skador som Nordkalks planerade brytning skulle förorsaka på omgivande miljö.

På föreningen Bevara Ojnareskogens vägnar anhåller jag om att Högsta Domstolen vid sin behandling av inkomna överklaganden och ansökningar om prövningstillstånd även måtte beakta ovan framförda synpunkter.



Olov Söderdahl
Ordf


Svartbäcksgatan 43 D fr o m 9 april Fleringe Nors 160
753 16 Uppsala 624 60 Lärbro